Mysteriet med Da Vinci-koden!

Lilla krönikan – MYSTERIET MED DA VINCI-KODEN!

Hej! Jag heter Conny Winge och är grundare till inspirationsorganisationen, Fotboll 2000. Tillsammans med omkring tio kollegor med tangerande filosofi försöker vi i Fotboll 2000 inspirera och vägleda fotbollsintressenter inom kreativitetens område. Våra sysslor är i huvudsak instruktioner/träningar, föreläsningar, kursverksamhet samt producerande av utbildningsfilm.

Den här artikeln kommer att skildra Da Vinci-koden från ett något annorlunda perspektiv. Dan Brown får ursäkta, men det gudomliga i detta sammanhang återfinns på en rektangulär yta och innehar allsidiga toppkvaliteter. Det är upp till oss tränare att se till att morgondagens spelare blir skickligare och utvecklar en fullödig ”verktygslåda”! Ju bättre ledare, desto bättre spelare!

Huvudpersonen i berättelsen är naturligtvis italienaren, Leonardo Da Vinci (1452-1519). Leonardo var ett universalgeni med massor av strängar på sin lyra. Han var målare, skulptör, ingenjör, uppfinnare, arkitekt, vetenskapsman och naturforskare. Det sägs också att han hade en stark sångröst, var ett matematiskt geni och hängiven både astronomi och flygkonst. Koden, eller snarare mysteriet som Da Vinci lämnade efter sig förbryllar gåtfullt. Frågan som jag ställer mig är; Hur kan en och samma människa ha en sådan enorm mängd kunskap, talang, insikt och mångsidiga mästarförmågor?

Da Vincis motsvarighet har ännu inte infunnit sig på en fotbollsplan. De stora massorna har hänförts av flertalet bollartister genom åren. Den spelare som närmast kom Da Vincis kaliber med allsidiga toppkvaliteter var onekligen det argentinska spelgeniet, Diego Armando Maradona. Hans tronarvinge och lärjunge, Lionel Messi, ser ut att gå i samma fotspår och har väl redan kommit upp i samma nivå som mästaren själv. Maradona var närmast komplett som fotbollsspelare. Han var en entusiastisk lagkapten och pådrivare med säregen teknik och skarpsinnigt spelsinne. Hans framspelningar var snillrika och målaptiten omättlig. Maradona gestaltade skönheten i spelet på ett fascinerande sätt, trots ständig uppvaktning av överrockar med förgörande egenskaper. Insikten talar om för oss att ingen blir komplett varken som människa eller fotbollsspelare, men några kan komma riktigt nära!

Skall vi fotbollstränare och instruktörer nöja oss med att få fram slagkraftiga kämpar som ”står upp” i 90 minuter och i bästa fall enbart behärskar grunderna? Självklart borde ambitionen vara mycket högre än så. Varför inte sträva efter att utveckla spelare mot (inte ”till”) fullkomlighet? För att tränarkåren skall kunna klara av att utveckla spelare till en betydligt högre nivå än idag, måste de börja med att förkovra sig själva i kreativitetens tecken. Nyvunnen kunskap (och insikt) kan därefter omsättas i lärande mot förhöjda avsatser. Vägen att vandra för ledare är att hängivet tillägna sig utvecklingsfasen som leder mot framåtskridande och successiv förkovran, och därigenom sannolikt till framgång. Inspiration, motivation och glädje är tre nyckelord i utvecklingstränarens ordlista. Ju bättre ledare, desto bättre spelare!

En matchmiljö är oerhört komplex och mångskiftande. Spelet böljar ständigt mellan anfall och försvar. Det är mängder av moment och detaljer som präglar innehållet i spelet. Tränarens största uppgift är, ur ett elitorienterat perspektiv, att utveckla problemlösare på fotbollsplan som kan hantera de situationer som uppkommer i matcher. Spelarna skall kunna realisera sina förmågor i just själva matcherna. Det är således i matcherna som den egentliga prestationen ligger. Träningen är forumet för lärande och förberedelser. Slutsatsen är att spelare i sin fotbollsutbildning bör fostras till att kunna behärska spelets alla förekommande element i matcher. Den ”komplette framtidsspelaren” skall vara en tvåvägsspelare (kunna agera funktionellt i anfall och försvar) med superb teknik, hög spelintelligens, vara fysiskt snabb och outtröttlig samt fullt samarbetsvillig med sina lagspelare. Finurlighet och finess bör dessutom också ingå i repertoaren för att ”dragen” skall kunna utföras maskerat vid behov och med timing. Kravprofilen kommer då att öka progressivt för spelare och därigenom även för tränare och ledare. Det är ju vi ledare som skall utbilda och utveckla spelarna i träning för att de i sin tur skall kunna leverera i matcherna.

Fotboll 2000 har ambitionen att bland annat kunna erbjuda tränare och instruktörer vägledning till en filosofi med träningsmetoder och övningar för att hitta lösningen till Da Vinci-koden, nämligen att utveckla spelare med allsidiga toppkvaliteter. Detta är möjligt – eftersom FOTBOLL BLIR DET MAN GÖR DET TILL! Om kraften och energin läggs i riktningen att utveckla spelare till att få förhöjda kvaliteter och färdigheter, kommer sannolikt de att bli avsevärt mycket bättre. Om en fotbollsspelare kontinuerligt skulle drillas i att träna och jonglera med en golfboll och klarar av att hantera den lilla bollen, skulle nog ingen bli överraskad om samma moment busenkelt utförs med en vanlig fotboll. Sätts vi i svåra situationer och lär oss att lösa uppgiften genom god handledning och med en verktygslåda fylld med de rätta verktygen och redskapen – kan koden lösas och mysteriet klaras upp!

Här är mitt förslag till lösning på svensk fotbolls största gåta;FRAMBRINGA EN ”ASTRONAUTUTBILDNING” FÖR FOTBOLLSSPELARE.

Föreställ dig följande: Fyra astronauter skall resa till en planet i vårt solsystem i en rymdfarkost. Ett par dagar efter avresan blev farkosten träffad av en sten och en del av skrovet gick sönder. Detta fixades till genom att en av astronauterna svetsade till den skadade raketkroppen. Astronauten som skötte datorerna blev sjuk och sängliggande. Märkligt nog slogs strax därefter flera datorer ut av ett virus eller något annat fel. Detta avhjälptes direkt av en annan astronaut i besättningen. Flera incidenter fortsatte att inträffa under resan, men astronauterna lyckades skickligt att lösa alla problem som uppkom. Hemkomsten tillbaka till jorden skedde en dag senare än planerat, men uppdraget löstes med bravur av de välutbildade astronauterna.

Konklusionen till att rymdresan blev lyckad trots flera missöden var att astronauterna hade allsidiga toppkvaliteter och därigenom löste uppgiften! Alla astronauterna kunde hantera datorerna, detta inkluderade även att reparera dem om de gick sönder. Alla rymdfararna kunde svetsa och laga farkosten om det skulle hända något av mindre karaktär. Faktum var att alla av astronauterna var utbildade problemlösare och kunde hantera den miljön som de befann sig i. Inget lämnades åt slumpen! Universum är i princip outforskat. Rymdmiljön är komplex. Spelet fotboll är komplext, men i jämförelse med universum är det troligen mer lättbegripligt även om det är många som inte tycker det. Lösningen på gåtan borde vara att utbilda alla spelare till en betydligt högre nivå än idag med ambitionen att de skall kunna behärska i princip allt på en fotbollsplan. Omöjligt? Kanske för dig som tycker det, men inte för mig.

Conny Winge