Den geniala maskeringspassningen!
Lilla krönikan – DEN GENIALA MASKERINGSPASSNINGEN!
Hej! Jag heter Conny Winge och är grundare till inspirationsorganisationen, Fotboll 2000. Tillsammans med omkring tio kollegor med tangerande filosofi försöker vi i Fotboll 2000 inspirera och vägleda fotbollsintressenter inom kreativitetens område. Våra sysslor är i huvudsak instruktioner/träningar, föreläsningar, kursverksamhet samt producerande av utbildningsfilm.
De flesta passningar är förutsägbara, både för medspelare och motståndare. Oftast aviserar passningsläggaren tydligt sin avsikt genom att rikta både blickfång, bröst och fotled i en rak linje mot den tilltänkta bollmottagaren. Fördelen med en annonserad passning är att bollmottagaren lättare kan uppfatta passningen och förbereda den kommande bollkontakten. Nackdelen är att även motståndarna hinner läsa av situationen och kan därmed försvåra för bollmottagaren, stänga av passningsvägen eller till och med bryta passningen och vinna bollen.
Många gånger finns det behov av att försvåra för motståndarna att genomskåda passningar. Om en passnings riktning och karaktär (t ex låg/hög, mjuk/hård eller kort/lång) kan döljas, och i synnerhet i anfallsspelets sista tredjedel, ökar möjligheten att lyckas i genombrottsfasen och komma till avslut. Genom att maskera en passnings egentliga avsikt kan ett överraskningsmoment utvinnas. Den medvetna maskeringen omedelbart före och/eller vid en passning medför oftast att motståndarnas beredskap och försvarskraft paralyseras under ett kort ögonblick. Under bråkdelen av en sekund kan situationen ge ödesdigra följder för försvaret, då obarmhärtiga anfallskreatörer kan utnyttja sina illusionistiska förmågor.
En passning kan maskeras genom att bollen passas i sidled utifrån kroppen i betydande vinkel, då passningsspelarens huvud och bröst är riktade rakt fram i förhållande till sin kropp. Denna typ av ”vinkelpassning” är svårläst och kan riva stora hål i de allra bästa försvar. Ju större vinkeln är mellan passningsspelarens näsa och linjen i den slagna passningen, desto större överraskningseffekt. Svårighetsgraden på utförandet av själva vinkelpassningen är relativt hög eftersom passningsspelarens egen blick inte fullt fokuserar på varken bollen, tillslagsfoten eller adressaten. Blicken är istället diffust riktat ut över spelfältet, i ett så kallat split vision seende. Både fotens insida och utsida kan användas vid vinkelpassningar.
En passning kan även maskeras genom att ”tittfinta”, det vill säga att avleda uppmärksamheten från passningens destinationsriktning genom att passningsspelaren vrider på huvudet åt motsatt håll strax innan och under tillslaget. ”Tittfinten” förstärks ofta med kombinerade finurligheter, så som avledande kroppsrörelser (t ex en handpekning) och tillrop. ”Tittfinten” är en avancerad form av vinkelpassning och ställer höga krav på passningsläggarens split vision, timing och teknik.
Den mest oväntade passningen är förmodligen ändå, då bollen spelas bakom ryggen till en medspelare. Detta kan göras genom en klack med hälen eller ett suldrag i en ”rygglämning”. Bollen passas då ca 180 grader från bollförarens naturliga spelriktning. Både ”klackpassningen” och ”suldragslämningen bakom ryggen” (även kallad rygglämning) är grymt effektiva och extremt svåra att försvara sig mot. Dessa olika passningar bör alla finnas med i illusionistens verktygslåda.
Conny Winge